Knivskarp, ögonblick, Göteborgsmiljö, möte..
En helt vanlig dag. Solen gömdes bakom de tjocka, gråa molnen och den råa vinden drog och slet i hår och ytterkläder. Klockan var inte mer än 07.20 och endå var Vasaplatsen full med folk som skulle till jobbet eller till skolan. Det verkade som att ingen brydde sig om det som hände runt om kring. Killen med ett par stora hörlurar runt huvudet, spelade sin musik så högt att andra nästan kunde höra texten. Flickan med det bruna långa håret och svarta mössan stod och knappade på veckans senaste mobiltelefon. Fyllegubben som låg på bänken snarkade högt och spred en äcklande lukt av svett och fylla. Tanten i hörnet kastade ideligen ogillande blickar på det sovande fyllesvinet och kramade kopplet, som ledde till en liten svart mopps, hårdare.
Att åka vagn var en del av morgonritualen. En ritual som uppskattades. The Red Jumpsuit Apparatus – Damn Regret, spelades i Ipoden på högsta volym så att inget annat hördes och vagnens rytm var sövande. Ögonlocken kändes tunga som alltid en tidig tisdag morgon. Det gick inte att kväva gäspningen och han orkade endå inte lägga den energin han hade hunnit få upp, på något så dumt som att inte gäspa. Nyvaket lät han blicken vandra runt i vagnen. Gumman som satt längst bak i vagnen hade hoppat på vid Frölunda Torg samtidigt som honom. Han mindes väl den hemska odör som omgav henne som ett gasmoln. Hon satt med sina ett dussin bruna pappers kassar i taniga famn. Än så länge var dom tomma. Antagligen hade dagens arbete inte börjat än. Hennes hår var tovigt och hängde i tunna stripor längs ansiktet och ljuset i spårvagnstaket reflekterades i fettet som bildats av för få duschar. Ögonen var små som hos en gris och rödsprängda efter år av grov alkoholmissbruk. Hon satt ihopkrupen och kollade misstänksamt på alla runt om kring sig och tryckte kassarna hårt mot bröstet som om någon när som helst skulle springa fram och rycka dom ifrån henne. Arvid skakade misstroget på huvudet. Det stod en riktig kostymnisse några steg bort. Han drog upp ena ärmen för att kolla på klockan för femte gången på några minuter och man kunde tydligt se att han var stressad. Två tanter satt framför honom och små pratade. Säkert om vädret, katter eller trädgården, sånt som tanter brukade prata om, meningslösa saker. Några utländska killar stod och försökte se tuffa ut men misslyckades ordentligt. En liten blond flicka sprang igenom gången och skrattade, hon hade på sig en svart jacka och en rosa mössa på huvudet. Arvid kunde nästan höra mamman ropa på henne genom musiken, men han kunde inte urskilja några ord. Mamman tog tag i flickans arm och drog med henne till platsen. Arvid följde henne med blicken och när dom passerade honom kollade flickan på honom med stora blåa ögon och gav honom ett varmt leende. Hon saknade en tand i överkäken och Arvid kunde inte låta bli att le tillbaka. Mamman gav honom ett ursäktande ögonkast och han försökte ge en blick som sa att han förstod precis. Vagnen stannade till med ett litet ryck vid Chalmers. De utländska killarna steg av och det steg på en tjej. Hon måste vara i hans ålder. Arvid tittade nyfiket på henne. Hon såg riktigt bra ut. Snyggt ljusbrunt hår, Svart kappa och vit mössa. Hon hade en svart väska hängande över högeraxeln. När hon gick förbi honom kollade hon upp och såg honom rakt i ögonen. En blick var allt som behövdes och Arvids hjärta slog dubblaslag. Vilka ögon. Dom var stora och hade samma nyans som mörk choklad. För ett sekund kändes det som att deras ögon var låsta vid varandras, men ögonblicket försvann. hon passerade och lämnade honom med gåshud över hela kroppen.
Den kalla vinden blåste in genom den öppna vagndörren. Lars huttrade till is itt bås och tryckte snabbt på knappen som stängde dörrarna.
Fortsättning följer..
