Lancaster, England
När den beslöjade natten kryper fram i skuggan av den överglänsande dagen i en oändlig katt och råtta lek och fåglarna tar sig till sina bon och lägger sig till ro, i denna timma sitter jag nere vid den lilla spegelblanka sjön och drömmer mig bort. Men drömmar tjänar inget till, detta kan vara min sista stund i frihet om så inte min sista stund här på denna plats som jag alltid har kallat mitt hem. Imorgon ska jag giftas bort med hertigen av Southampton. Ett gott parti enligt mina föräldrar. Klart att han är ett gott parti enligt dem, en förmögen och inflytelserik hertig. Dom hade inte kunnat hoppas på bättre. Som en adelsdam förväntas inget annat än ett äktenskap med en adelsman. Det är så systemet fungerar. Hertigen är en nära vän till Karl 2:e, det har gått rykten om att hertigen är kungens oäkta son som han fått med sin forna älskarinna Barbara Villiers, men det har inte erkänt. Utåt vill jag ge skenet av att jag är nöjd med arrangemanget som jag borde vara. Far och mor får inte misstänka att i djupet av mitt hjärta fruktar jag det här mer än jag någonsin fruktat något i mitt 17åriga liv. Jag har aldrig träffat hertigen, tänk om han är en gammal och illaluktande gubbe med en stor ölmage och grisögon. Kommer jag aldrig att få uppleva kärleken som jag läst om så många gånger i mina böcker? Kärleken till mina framtida barn kanske räcker men där är också en punkt som jag fruktar. Att behöva gå till sängs med min blivande make i morgon kväll skrämmer mig halvt från vettet. Kommer jag för evig tid att vara olycklig tills dagen jag tar mitt sista andetag?
Allt är redo för morgondagen. Gästerna har redan börjat anlända, klänningen är färdig sydd, maten håller på att lagas och man har redan börjat klä trädgården och kapellet med blommor och andra utsmyckningar. Min blivande make anländer först imorgon bitti och jag kommer inte att träffa honom före vigseln. Jag har ingen chans att undkomma det som hända skall. Herren vill att detta ska ske, som min kära moder skulle ha sagt, men jag kan bara inte förstå varför. Om nu Herren är allmäktig och god, varför måste jag då gå igenom detta? Förlåt Herre om jag tvivlar, men jag är rädd.
Juliane Preston
